Elefantmannen
[The Elephant Man, 1980, spelfilm, svartvit, betyg: 3/5]
John Merrick är inte riktigt som alla andra. Han är fött med ett svårt deformerat huvud och i 1800-talets England betyder det att han döms till ett förnedrande liv där han visas upp på cirkus som ett särskilt intressant djur. Men en erkänd läkare på ett sjukhus förbarmar sig över John och försöker ge honom ett värdigt liv. Det visar sig att John trots sitt utseende och den grymma behandling som han utsatts för är en intelligent, ödmjuk och ömsint man.
Den här filmen baserar sig på en sann historia och har en väldigt intressant inledning men trots det så håller den inte riktigt måttet för min del. Den petar lite i viktiga frågor om värde och vad som egentligen är godhet men djupdyker aldrig ordentligt i något och för mig känns den gudsfruktiga, misshandlade John Merrick som överdriver helig. Det tänder bara till ordentligt i filmen när han vid ett tillfälle skriker att han är en människa, inte något djur. Helt klart sevärd men filmen gjorde inte något bestående intryck på mig.
Film 14 av 1014.
Adams revben
[Adam's rib, 1949, spelfilm, färg, betyg: 4/5]
Adam och Amanda Bonner är två lyckligt gifta advokater. Men när Adam blir åklagare ett fall med en kvinna som skadeskjutit sin otrogna make så börjar allt gå snett. Amanda tycker att kvinnan är ett offer för den stora bristen på jämlikhet mellan kvinnor och män. Hon tar själv på sig uppgiften som försvarsadvokat åt den misstänka och när Adam och Amanda möts i rätten så ställs deras äktenskap på hårda prov.
Jag gillar den här filmen främst för dess humor., framförallt är det vissa replikskiften som gör att man inte kan låta bli att skratta. Feminismen är inte riktigt den sort som jag tror på men visst fungerar handligen ändå och det finns också några karaktärer som man fastnar lite för.
Film 13 av 1014.
Apornas planet
[Planet of the Apes, 1968, spelfilm, färg, betyg: 4/5]
Ett rymdskepp som sänts ut i rymden under 1900-talet krachar över 2000 år senare i ett okänt hav. De överlevande i besättningen har legat i dvala och knappt åldrats alls. Tre män i sina bästa år befinner sig alltså på en okänd plats och i en okänd tid. Snart visar det sig att det faktiskt finns människor i deras omgivning men de är stumma och primitiva, de som styr planeten är istället kultiverade och talande apor och de behandlar människorna som skadedjur.
En berättelse om en man som ger sig ut i rymden för att finna något bättre än människan men istället finner svar som han har svårt att acceptera. Det är lite tråkigt att när vi jämför människan med påhittade varelser med samma intelligens som oss (alver, utveckalde apor, o.s.v.) så är det alltid människans girighet och krig mot varandra som lyfts fram. Det är lite märkligt eftersom alla djur har konflikter och slagsmål inom arten. Skulle det verkligen det försvinna om de fick vår språkliga förmåga? Men ändå är det svårt att inte charmas av äldre film som faktiskt fortfarande håller. Apornas planet är dessutom första filmen i en lång serie som arbetar med olika världar, tidsresor och alternativa framtider.
Film 12 av 1014.
Allt om min mamma
[Todo sobre mi madre, 1999, spelfilm, färg, betyg: 3/5]
Manuela lever med sin son Esteban som drömmer om att bli författare. Dagen då han fyller 17 år ber han om att äntligen få veta vem hans pappa var, den man som Manuela sagt dog före hans födsel. Manuela lovar att berätta allt för honom när de kommer hem från den pjäs som de just sett men så långt kommer aldrig Esteban. Han blir påkörd av en bil och omkommer på sjukhus. Den förtvivlade Manuela söker sig tillbaka till sitt förflutna, en väg som visar sig vara kantad av transvestiter, prostituerade, hopp och förtvivlan.
Efter att ha sett Tala med henne så hade jag riktigt låga förhoppningar på den här filmen, kanske var det därför jag tyckte så mycket om den. Eller för att Lola såg ut lite som Michael Jackson. Eller för att det finns så få filmer om transvestiter och prostituerade. Eller för att historien var relativt oväntad. Eller, kanske mest troligt, en kombination av alla dessa bitar.
Film 11 av 1014.
9 Queens
Juan och Marco är två män som tjänar pengar genom olika trick som att lura av expediter växel, utge sig för att vara pålitliga släktingar till gamla damer och liknande. De möts av en slump och Marco ser genast en potentiell partner i Juan. Den unga mannen har nämligen något som Marco saknar och som inte går att köpa för pengar, ett sympatiskt ansikte som människor lätt litar på. De har tillbringat mindre än en dag tillsammans när en fantastisk möjlighet visar dyker upp. De har chansen att tjäna riktigt stora pengar genom att sälja en karta förfalskade frimärken, de kända "nio drottningarna", men det ska visa sig svårt att ro affären i land, och kan de lita på varandra?
Det stämmer verkligen att Juan har ett speciellt uttryck som gör att man känner sympatier för honom. Att han dessutom är tveksam till några av deras trick och verkar ha ett samvete (även om han inte alltid följer det) gör att det är ännu lättare att fastna för honom som karaktär. Tricken som de två genomför är också ganska intressanta, oväntae och genialiska. Det som fattas är mer djup i relationerna mellan människor i filmen. Juans syster känns konstlad och passar inte riktigt in i berättelsen.
Film 10 av 1014.
A Chinese Ghost Story
En ung skatteindrivare kommer till en stad men på grund av vissa missöden lyckas han inte få fram de pengar han ska ha och har därför inte råd med att betala för ett hotellrum. Han får rådet att gå till ett tempel i närheten för att söka logi. Där möter han en vacker ung kvinna och de blir förälskade, trots att hon är bortlovad till en annan man. Det visar sig dock snart att det inte är deras enda problem, det spökar sedan länge i det gamla templet. På vilket sätt är den unga kvinnans liv knutet till de hemska, mordiska spöken som härskar i hennes hem?
Trots att det finns många småkul episoder, charmiga stunder och fin musik i den här filmen så tilltalar den mig ändå riktigt inte. Jag hade inget emot att se den men det skulle aldrig falla mig in att se om den. Tills nu levde jag med villfarelsen att det bara var i animéfilmer som man stötte på obskura, övernaturliga monster, men så var det tydligen inte. Det ondaste spöket i den här berättelsen är en kvinna som dödar folk med sin gigantiska tunga, underhållningsvärdet på de scenerna var högt.
Film 9 av 1014.
Alla helgons blodiga natt
[Halloween, 1978, spelfilm, färg]
Sex år gammal mördar en pojke sin äldre syster under Alla helgons heliga natt. Femton år senare rymmer han från den slutna anstalt där han sitter inspärrad och kör hela vägen tillbaka till den lilla stad där han växt upp. Polisen tiger ner händelsen för att inte orsaka panik i det lilla samhället. Medan barn och ungdomar planerar för den populära högtid så går en psykopatisk mördare lös och planerar ett blodbad.
Alla helgons blodiga natt är en klassisk rysare med lättklädda kvinnor och vassa knivar. Mördaren är en galning som varit ond sedan sex års ålder och inte sagt ett ord sedan den dagen då han mördade sin syster. Det gör honom till ett obehagligt och oförutsägbart monster men man kan verkligen fundera över de etiska aspekterna i att påstå att ett litet barn kan bli en känslokall mördare vid så unga år utan någon direkt orsak. Filmen förstärker, liksom många andra skräckfilmer, fördomarna mot psykiskt sjuka människor. Men om man försöker bortse från det så är det en ganska okej film och många scener fungerar fortfarande, särskilt de första är intressanta.
Film 8 av 1014.
Fucking Åmål
14-åriga Agnes flyttade till Åmål för nästan två år sedan men är fortfarande nästan helt ensam, utan några riktiga vänner. Hennes största hemlighet är hur kär hon är i jämnåriga Elin, Elin som har varit med nästan alla killar och mest bara vill knarka och slippa bo i fucking jävla kukåmål där ingenting händer. När Elins mamma mer eller mindre tvingar sin dotter att ha en födelsedagsfest är det som bäddat för katastrof.
Den här filmen är den första av en rad svenska filmer om hur det är att vara ung och olycklig tjej och den innehåller alla de bitarna som kom att bli obligatoriska som spyor, mobbing och sex med en kille som tjejen egentligen inte är intresserad av. Det som är unikt för Fucking Åmål är förutom att den var den första i sitt slag när den kom ut också att karaktärerna och handlingen känns ganska trovärdig. Och så givetvis att den fokuserar på tjejer som är lesbiska. Vad jag vet så finns det nästan inga andra filmer som handlar om just unga homosexuella vilket är synd och skam. Nästa film att spela in borde bli Duktig pojke av Inger Edelfeldt.
Film 7 av 1014.
Alien - Den åttonde passageraren
Rymdskeppet Nostromo och dess sju passagerare fångar upp en oroväckande signal i rymden och landar på en okänd måne för att undersöka dess ursprung. För sent inser de att den mystiska kodmeddelandet inte är ett rop på hjälp utan en varning. En av deras besättningsmän anfalls och omslingras i ett järngrepp av en främmande organism. Mot såväl tredje officer Ripleys uttryckliga vilja som farkostens reglemente så förs de båda ombord eftersom att det är omöjligt att skilja den skrämmande varelsen från den skadade mannen och skeppets befälhavare är inte beredd att överge honom. Vad han inte vet är att mannens öde redan var beseglat då alien fick grepp om honom och genom att ta dem med sig har han gillrat en dödsfälla för hela besättningen.
Det sägs att rollen som hjälten i den här klassiska science-fictionthrillern från början var skriven för en man men i slutändan var det en kvinna som fick spela Ripley, utan att handlingen eller ens replikerna reviderades. Medan jag följde med i den tappra Ripleys kamp för överlevnad och lyssnade till hennes friska svärande så hade jag inga problem med att se det som trovärdigt. Hon gör en bra insatts som hjälte och visar upp lagom mycket känslor. Det går att fatta tycke för henne trots att man nästan inte får någon information om hennes bakgrund eller förhållanden utanför arbetet. Det enda som jag skarpt ogillar hos hennes trosor. Denna lilla detalj är givetvis inte tillräckligt för att förstöra en riktigt bra film som bjuder på flera stunder av spänning och oro. Stämningen i Alien är precis rätt och även om specialeffekterna för länge sedan överträffats så är det få SF-filmer som kan mäta sig med denna när det gäller förmåga att engagera den som tittar.
Film 6 av 1014.
8 1/2
Filmregissören Guid arbetar med ett nytt filmprojekt, en science-fictionfilm av något slag som kräver omfattande skådespelare och rekvisita. Allt finns på plats men det gör inte inspirationen, skrivkrampen försenar hela projektet och leder till frustration och konflikter. Guild reflekterar, drömmer och fantiserar kring sin påbörjade skapelse och sitt liv.
Det här var den första filmen på listan som var en sann plåga för mig att ta sig igenom. 8 1/2 ska vara ett sant mästerverk och visst ser jag att filmen är pedantiskt välgjord. Varje filruta verkar estetiskt genomtänkt och det finns en del intressanta sekvenser som får mig att vakna upp ur filmkoman men varken berättelsen eller någon av karaktärerna lyckas fängsla mig. Filmen växlar mellan att skildra "verlkligheten", drömmar, minnen och fantasier vilket för mig gör den så oförutsägbar att ingen förväntan uppstår. Om jag hade fått bestäma så hade de cirka 140 minuterna klippts ner till max 20 minuter... eventuellt inklusive eftertext.
Film 5 av 1014.
36th Chamber of Shaolin
36th Chamber of Shaolin utspelar sig under en period då grymma härskare styr över Kina. Pojken Liu och hans klasskamrater kommer genom sin lärare i kontakt med en grupp rebeller som motsätter sig de tyranniska härskarna och snart är de inblandade i en kamp på liv och död. Liu tvingas fly och tar sig till det legendariska templet i Shaolin för att lära sig Kung Fu. Det visar sig snart att han har stor potential och han avancerar snabbt genom templets grader. Hela tiden bär Liu med sig visionen om att få undervisa folket i Kung Fu så att de ska kunna försvara sig och sin egendom.
Handlingsmässigt så är den här filmen ovanligt strukturerad. Stor vikt och tankeverksamhet har lagt ner på Lius träningsperiod när han går genom de olika kamrarna för att lära sig Kung Fu och man ser även senare i filmen hur han använder sig av de olika teknikerna som han har lärt sig. Berättelsen är en typisk utvecklingshistoria där Liu går från en trotsig ungdom till en fullfjädrad hjälte. Det som drar ner filmen ganska mycket är dels den hiskligt dåliga dubbningen. Det låter ungefär som en kass parodi som några fulla datanördar skulle kunna laddat upp på youtube. Dessutom har Liu samma ansiktsutryck genom hela filmen vilket blir lite väl enformigt. Kanske är det meningen att det ska vara macho och coolt... Det är det inte. Helt och hållet vill jag ändå inte såga den här berättelsen eftersom det finns något genuint charmerande med en hjälte som steg för steg får lära sig olika tekniker istället för att hoppa fram som gubben i lådan med ett svärd och massor av testoron som enda vapen i sin kamp mot ondskan.
Värt att nämna är också att 36th Chamber of Shaolin räknas som en riktig klassiker bland kampsportsfilmerna och även om det inte riktigt är min genre så tyckte jag att den var sevärd.
Film 4 av 1014.
The Blair Witch Project
[1999, spelfilm, färg]
Tre filmstuderande ungdomar vill göra en domkumentär om legenden om Blairhäxan. Efter diverse intervjuer med lokalbefolkningen ger de sig ut i skogen för att campa och söka efter tecken på häxans aktiviteter men det blir inte alls som de väntat sig. Skrämmande stenhögar, mystiska ljud i mörkret och konflikter om kartläsningen förvandlar snart det småmysiga äventyret till en kamp på liv och död. Flickan i trion envisas med att filma hela kalaset och resultatet blir en subjektiv och skakig skräckfilm som försöker gripa tag i en med enkla (billiga) medel.
Vad man måste veta om The Blair Witch Project är att så många myter cirklade kring filmen när den kom ut. Filmskaparna försökte ge sken av att det var en sann berättelse om tre ungdomar som verkligen försvunnit i skogen men att man sedan återfunnit deras filmutrustning och spelfilmen skulle därmed bygga på autentiska inspelningar av ungdomarna. Det visade sig givetvis bara varit ett påhitt och numera är det allmänt känt att The Blair Witch Project bara är fiktion. Inte ens särskilt lyckad fiktion. Det är visserligen intressant och oväntat att använda sig av amatörskådespelare med darrande kameror och till stor del improviserad dialog men utan ryktet om att det skulle finnas någon slags sanning bakom berättelsen så faller den ganska platt. Det halvkonstiga slutet är nog höjdpunkten för mig och till och med det är ganska lamt.
Som en av de mest parodierade skräckfilmerna (tillsammans med Screem) kommer nog The Blair Witch Project att leva kvar i mångas minne men vad jag vet så har den inte gett upphov till fler skräckfilmer i samma stil. Till och med uppföljaren sägs vara mer traditionell blod och specialeffekstsskräck. Den enda film jag vet som påminner om den är den svenska filmen Det okända som jag tyckte var tio gånger mer creepy.
Film 3 av 1014.
12 edsvurna män
En jury bestånde av tolv män ska avgöra om en 18-årig man mördat sin pappa eller inte och samlas därför i ett rum för överläggning. Bevisningen talar emot den unge mannen och allt pekar på att han kommer dömmas till det hårdaste straffet, avrättning i elektriska stolen. En man i juryn ställer sig dock tveksam till att fatta ett så viktigt beslut i all hast och vill diskutera igenom fallet. Samtalet som följer blir synerligen intressant och vi får ta del av männens uppfattningar om rätt och fel, deras fördomar och känslor kring fallet.
Filmens största styrka är kanske dess enkelhet. Förutom två korta sekvenser före och efter överläggningen så befinner vi oss hela tiden i och omkring de slutna rum där juryn överlägger. Förutom de tolv männen så skymtar bara andra skådespelare förbi som hastigast och filmen kräver inte mycket rekvisita. Med berättarteknik istället för häftiga effekter bygger filmen upp en spänning som överstiger de flesta actionrullar. De sociologiska aspekterna av filmen är mycket tydliga och intressanta. Det som jag kan vara lite kritisk mot är att det är lite väl tydligt vilka karaktärer som det är tänkt ska väcka tittarens sympatier respektive antipatier.
Film 2 av 1014.
Kill Bill - vol. 1
En före detta yrkesmördare, med kodnamnet Black Mamba, vaknar upp ur en fyra år lång koma, fast besluten att hämnas på de före detta kollegor som inte bara avfyrat kulan som försatt henne i det hjälplösa tillståndet utan också mördat hennes fästman och vänner. Hon skriver en "dödslista" med fem namn och ger sig av på en blodig och komplicerad jakt.
Jag brukar vanligtvis inte uppskatta blod som skvätter överallt och fullkomligt orealistiska karaktärer som verkar sakna mänskliga egenskaper men i den här filmen så fungerar det. Kanske främst för att Kill Bill inte är en film om människor utan en film om filmer. Första gången jag såg den så facinerades jag fullkomligt av alla oväntade inslag som den uppbrutna kronologin, inslagen av anime och sekvenser av svartvitt. Vad som skapar spänning är inte vad som kommer häda här näst utan vad regissören kommer göra här näst. Jag skulle verkligen vilja se den här filmen omskriven till romanfilm av någon verkligt skicklig person som försöker fånga alla växlingar i stämningslägen, även om det förmodligen vore omöjligt. För övrigt så finner feministen i mig en viss tillfredsställelse i att se en kvinnor slåss utan att behöva tappa kläder och släpa på bröst större än deras hjärnkapacitet.
Kill Bill - vol. 1 är första delen i en film som delades upp i två delar eftersom den annars skulle blivit ohanterligt lång. Den första delen är helt klart den bästa eftersom den andra tappar stilen ganska mycket, den har inte ens kommit med på listan över filmer att se. Självklart så måste man se volym 2 ändå eftersom man vill veta hur det hela slutar men många av scenerna är ren tortyr att ta sig igenom.
Film 1 av 1014.
