mizu

Jag såg Miyavi på fryshuset den 24 september, hans andra besök i Stockholm. Tyvärr var ganska få biljetter sålda så han spelade i världens minsta lokal där ljudkvalitén var sämst om man inte stod långt fram (vilket jag såklart gjorde). Dessutom var han hes efter att ha turnerat så mycket så han var lite sparsam med rösten men kompenserade det med grymma gitarrsolon, små tal om sin karriär, hur mycket han älskar Sverige m.m. Dessutom klättrade han lite på inredningen ^^'''' De låtar som han sjöng var en härlig blandning av riktigt känslosamma och rockiga låtar, grymt mycket utstrålning och energi. Till och med en förälder som mest var där för att vaka över sin son var imponerad. Finast var nog "we love you" när han bad alla fansen att hålla varandras händer (jättefin text på den låten btw). Han hade lite kontakt med publiken också. I början kastade någon ett gossidjur i hans huvud och han blev lite putt tills han såg vad det var och gav den lilla pälsfiguren en puss XD Dessutom han lutade sig fram över publiken och sjöng... vilket visade sig vara ett våghalsigt drag för några fans fick tag i hans tröja och slet sönder den X'''D Miyavi brukar ju inte ha bar överkropp så han kände sig lite kränkt tror jag... hoppas fansen blir fölåtna ^^''' Och så undrar ni så klart: är han lika snygg live som han ser ut på videos? Oh yes, indeed he is! Snyggt hår hade han också, kortklippt svart med ganska många vita/blonda slingor (svårt att avgöra i gult ljus).

Miyavi är väldigt bra på att skriva låtar som egentligen borde vara sorgliga på ett sätt så att man blir glad av dem. Texten till (en del i alla fall) The Best break-up song ever, fri översättning by me.


Om min sorg är din lycka
kan jag leva med smärtan
Om vi gör slut för din skull
ska jag alltid be för dig
Jag minns alla fina stunder
bilden av dig bleknar aldrig
Kanske kommer du att gråta
men jag kommer alltid att vara din
SuperHero

//Miyavi - SuperHero

Av någon anledning har jag slarvat mycket med att skriva om underbara saker som hänt mig. Eftersom jag gärna vill behålla de här minnena av underbara band så ska jag ta igen det och skriva av mig lite. Först ut är Dir en grey på Metaltown sommaren 09. Jag kom dit efter en härlig förmiddag på Liseberg och hann se en del andra band. De flesta var totaly lame men Evergrey gillade jag ganska mycket. Innan Diru kom så satt jag näst längst fram och väntade, framför två killar som pratade skit om Girugamesh medan de väntade på Diru. Det var riktigt kul att höra faktist. De var båda ganska... onyktra och den ena hittade en bild av Girugamesh som han klistrade fast mot svettet på sin panna. Sedan låtsades han vara Girugameshfan i en halvtimme eller så och sa deras namn ca 60 gånger per minut. När han tröttnat på det så började han och hans kompis prata om vanliga saker men bytte ut vissa ord mot Girugamesh. Och självklart så låtsades den ena fortfarande älska de. Det lät t.ex. såhär:
- Jag vill ha en stor portion Girugamesh när jag kommer hem...
- Du kan inte äta Girugamesh, Girugamesh äter dig!
Helt oväntat så började ena killen nyktra till efter ett tag och tyckte inte det var roliga längre. Hans vän som fortfarande var lite på lyset vägrade dock sluta. Jag utbytte några ord med äkta hardcorfans som var där för att se Diru och som även varit i England för att se de flera gånger och sen var det äntligen dags för världens fem mest begåvade artister att inta scenen.

Jag stod som sagt näst längst fram och även lite till vänster så jag hade god uppsikt över Kaoru, Toshiya och Kyo. Shinya skymtade jag då och då men Die såg jag i princip aldrig. Som vanligt så var de jättebra. Stämningen var  på topp längst fram där jag stod och funktionärerna tyckte att vi var helt galna och undrade lite över vad det var som var så speciellt med de här japanerna. Trängselfaktorn var ändå inte på långa vägar som den varit på Arenan. Det var inte så farligt varmt och flera nekade vatten när de erbjöds det. Bandmedlemmarna verkade riktigt glada och log en hel del, (till och med Kyo!). Det var en stark betoning på de tyngre låtarna vilket också kändes befogat eftersom det ju var Metaltown. Men de valde inte bara låtar från den senaste plattan utan hämtade en del gammalt också. Helt underbart att höra Kyo göra alla de unika ljuden som finns i hans låtar, det finns alltid så mycket känsla i hans framträdanden. Saku var en höjdpunkt. Jag fick världens adrenalinkick av hela grejen och kände mig på något sätt tom... och glad när jag åkte tillbaka till vandrarhemmet efteråt.

Låtlista (hämtad från någon sida)
1. Sa Bir
2. Obscure
3. Merciless Cult
4. Grief
5. Red Soil
6. Dozing Green
7. Vinushka
8. Stuck Man
9. The Final
10. Bugaboo
11. Reiketsu Nariseba
12. Agitated Screams of Maggots
13. Saku
14. Gaika, Chinmoku Ga Nemuru Koro

Jag behövde ta lite bilder på den nya hästen jag rider. Och så passade jag på att fota Shannon och några hästar till. Så enjoy the fotoflöde! Det roligaste är nog att jag är en usel fotograf...

Först och sötast är; Pälsängeln!


Hans hagkompis ville också vara med på bild, lite närgången...


Här är min tränares häst. Hon är en riktig kelgris.


Och så äntligen en bild på nya medryttarhästen, han är söt.


En helbild också. Han håller på att bli full mulle kanelbulle.


Bobby har inga öron när han försöker uppfostra sin hagkompis "lillhingsten"


För mycket amoniak eller vad?