mizu

Jag brukar sällan komma ihåg mina drömmar men på senare tid har jag börjat göra det. Det hemska är att jag under en lång period bara drömt verkligt fåniga saker. Man kunde ju tycka att min fantasi borde dra iväg när den äntligen får chansen och att jag skulle drömma om skrämmande och spännande saker som jag alltid gjorde som barn. Istället plågas jag av töntiga visioner. Till exempel så har jag drömt att jag delat ut hö till hästarna eller sorterat tvätt. I går kväll när jag kröp in bland mina rosa lakan så funderade jag lite frustrerat över vilket slöseri det är att drömma om sådanna saker. I verkligheten har sådanna trista aktiviteter i alla fall effekten att de blir gjorda men jag kan inte se att de fyller någon funktion alls i drömmens värld. Jag kände att mitt undermedvetna var synnerligen fantasilöst. Tydligen så tog det i alla fall till sig kritiken för ingen kan påstå att nattens dröm hade brist på den varan.

Jag drömde att satt i ett klassrum och var elev. En lärare som jag haft på högskolan berättade om en spännande resa som hon gjort och skickade runt bilder från resan. De var inte bara vanliga fotografier utan rörliga som Harry Potter-foton eller små filmsnuttar. Jag fick en bild med 5-6 späckhuggare som alla hoppade som besatta. Jag har aldrig sett valar hoppa så högt men på filmsnutten så gjorde de alltså det, allihopa utan uppehåll. Nyfiken och villig att lära mig som jag var så frågade jag givetvis läraren om de hoppande späckhuggarna och hon sa då med en suck att späckhuggarna utförde de legendariska x-hoppen vilket var ett säkert tecken på att alla valarna fått aids. Jag undrar hur Freud skulle tolkat detta.

Eftersom det är viktigt att man är uppmärksam på den propaganda som pågår i vårat samhälle så tänkte jag redogöra för min hemliga granskning av riksdagspartiernas verksamheter för unga, kort och gott; hur de fostrar framtida väljare.

Centerpartiet: Placerar barnen i glesbyggden och säger att det är Expedition Robinson.
Miljöpartiet: Tar med barnen till ett jättespännande dataspel i 3d som kallas Naturen.
Folkpartiet: Har utvecklat ett pedagogiskt program som garanterar att ditt barn kalarar framtida språktester.
Socialdemokraterna: Försöker tvinga ALLA barn att VARA MED på lekar som i princip ingen vill vara med på.
Vänsterpartiet: Tar med barnen till Kolmården och lär de om människans ursprung (apan) samt moderaternas ursprung (vårtsvinet).
Kristdemokraterna: Låter barnen leka korståg och tvångsdöpa ateister.
Moderaterna: Värvar på dagis med slogan: glass till alla som hjälper till att piska arbetare

stackar mig

för jag är tjej

och utan pillesnopp

har man inget hopp

om att komma opp

om man inte lägger sig ner

och slickar moderaternas sockor

*skrivit en låt om hur synd det är om dem

Det här är en berättelse som jag fått höra i kbt-sammanhang (fritt återberättad)

Byrackan och luffaren

Det var en gång en hemlös hund och en hemlös man som gick på vägen i en stad och letade efter någonstans att stanna över natten. Båda tiggde boende i flera hus som de passerade men hela tiden fick de höra att de inte var välkomna. Det blev kallt och började regna så att både mannen och hunden frös ända in i märgen. När de nästan gett upp så blev de tillslut insläppta i ett hus där en varm eld brann. Hunden la sig genast framför brasan och njöt av att ha sluppit undan det hemska vädret. Mannen däremot satte sig vresen och upprörd vid bordet och klagade över att han inte blivit insläppt tidigare och över att människor var så elaka och kallhjärtade. Han gnällde så högt och länge att värdfolket tillslut tröttnade på att lyssna på honom och slängde ut honom ur huset. Men hunden ligger nog ännu i värmen och njuter.

Sensmoralen med denna berättelse är att man alltså inte ska klaga över det som varit utan precis som hunden njuta av det man får. Men är inte vår förmåga att ifrågasätta när vi blivit felaktigt behandlade och att reflekter över vår bakgrund något så grundläggande mänskligt att man knappt är människa om man inte gör det?