mizu

5 djur
- Sai Lee
- Shannon
- Bobby
- Lenin
- Dakir

5 vänner
- JP
- Emmis
- Teck
- Shelt
- Kulturgud

5 band/artister
- Dir en grey
- Miyavi
- MaryJet
- Lars Eriksson
- Kent

5 författare
- J.K. Rowling
- John Marsden
- E. M. Remarque
- Nevil Shute
- Jane Austen

5 drycker
- smoothie
- Jolt Cola
- Coca-Cola
- varm choklad
- kaffe

= 25 att tycka om.

Jag följde med en kompis och kollade på när hon red. Dessutom så listade jag ut hur man åker till hennes stall eftersom jag är ägig. Jag plockade även fram alla bommar eftersom jag är snäll. Sai Lee hoppade över travbommar, åt hästbajs och nosade på mular eftersom han är hund. Sen tog hans matte några bilder på när min kompis red sjukt bra! Tyvärr var det "lite" mörkt...

Ökad trav i lätt sits
(Den röda pilen indikerar blänket i ryttarens stigbygel)


Vänster galopp
(Den röda pilen indikerar hästens hovspår, den blå pilen indikerar hästens aktuella position)


Uppvärmning i skritt, långa tyglar
(Av personliga skäl har bilden beskurits)

Jag såg Miyavi på fryshuset den 24 september, hans andra besök i Stockholm. Tyvärr var ganska få biljetter sålda så han spelade i världens minsta lokal där ljudkvalitén var sämst om man inte stod långt fram (vilket jag såklart gjorde). Dessutom var han hes efter att ha turnerat så mycket så han var lite sparsam med rösten men kompenserade det med grymma gitarrsolon, små tal om sin karriär, hur mycket han älskar Sverige m.m. Dessutom klättrade han lite på inredningen ^^'''' De låtar som han sjöng var en härlig blandning av riktigt känslosamma och rockiga låtar, grymt mycket utstrålning och energi. Till och med en förälder som mest var där för att vaka över sin son var imponerad. Finast var nog "we love you" när han bad alla fansen att hålla varandras händer (jättefin text på den låten btw). Han hade lite kontakt med publiken också. I början kastade någon ett gossidjur i hans huvud och han blev lite putt tills han såg vad det var och gav den lilla pälsfiguren en puss XD Dessutom han lutade sig fram över publiken och sjöng... vilket visade sig vara ett våghalsigt drag för några fans fick tag i hans tröja och slet sönder den X'''D Miyavi brukar ju inte ha bar överkropp så han kände sig lite kränkt tror jag... hoppas fansen blir fölåtna ^^''' Och så undrar ni så klart: är han lika snygg live som han ser ut på videos? Oh yes, indeed he is! Snyggt hår hade han också, kortklippt svart med ganska många vita/blonda slingor (svårt att avgöra i gult ljus).

Miyavi är väldigt bra på att skriva låtar som egentligen borde vara sorgliga på ett sätt så att man blir glad av dem. Texten till (en del i alla fall) The Best break-up song ever, fri översättning by me.


Om min sorg är din lycka
kan jag leva med smärtan
Om vi gör slut för din skull
ska jag alltid be för dig
Jag minns alla fina stunder
bilden av dig bleknar aldrig
Kanske kommer du att gråta
men jag kommer alltid att vara din
SuperHero

//Miyavi - SuperHero

Av någon anledning har jag slarvat mycket med att skriva om underbara saker som hänt mig. Eftersom jag gärna vill behålla de här minnena av underbara band så ska jag ta igen det och skriva av mig lite. Först ut är Dir en grey på Metaltown sommaren 09. Jag kom dit efter en härlig förmiddag på Liseberg och hann se en del andra band. De flesta var totaly lame men Evergrey gillade jag ganska mycket. Innan Diru kom så satt jag näst längst fram och väntade, framför två killar som pratade skit om Girugamesh medan de väntade på Diru. Det var riktigt kul att höra faktist. De var båda ganska... onyktra och den ena hittade en bild av Girugamesh som han klistrade fast mot svettet på sin panna. Sedan låtsades han vara Girugameshfan i en halvtimme eller så och sa deras namn ca 60 gånger per minut. När han tröttnat på det så började han och hans kompis prata om vanliga saker men bytte ut vissa ord mot Girugamesh. Och självklart så låtsades den ena fortfarande älska de. Det lät t.ex. såhär:
- Jag vill ha en stor portion Girugamesh när jag kommer hem...
- Du kan inte äta Girugamesh, Girugamesh äter dig!
Helt oväntat så började ena killen nyktra till efter ett tag och tyckte inte det var roliga längre. Hans vän som fortfarande var lite på lyset vägrade dock sluta. Jag utbytte några ord med äkta hardcorfans som var där för att se Diru och som även varit i England för att se de flera gånger och sen var det äntligen dags för världens fem mest begåvade artister att inta scenen.

Jag stod som sagt näst längst fram och även lite till vänster så jag hade god uppsikt över Kaoru, Toshiya och Kyo. Shinya skymtade jag då och då men Die såg jag i princip aldrig. Som vanligt så var de jättebra. Stämningen var  på topp längst fram där jag stod och funktionärerna tyckte att vi var helt galna och undrade lite över vad det var som var så speciellt med de här japanerna. Trängselfaktorn var ändå inte på långa vägar som den varit på Arenan. Det var inte så farligt varmt och flera nekade vatten när de erbjöds det. Bandmedlemmarna verkade riktigt glada och log en hel del, (till och med Kyo!). Det var en stark betoning på de tyngre låtarna vilket också kändes befogat eftersom det ju var Metaltown. Men de valde inte bara låtar från den senaste plattan utan hämtade en del gammalt också. Helt underbart att höra Kyo göra alla de unika ljuden som finns i hans låtar, det finns alltid så mycket känsla i hans framträdanden. Saku var en höjdpunkt. Jag fick världens adrenalinkick av hela grejen och kände mig på något sätt tom... och glad när jag åkte tillbaka till vandrarhemmet efteråt.

Låtlista (hämtad från någon sida)
1. Sa Bir
2. Obscure
3. Merciless Cult
4. Grief
5. Red Soil
6. Dozing Green
7. Vinushka
8. Stuck Man
9. The Final
10. Bugaboo
11. Reiketsu Nariseba
12. Agitated Screams of Maggots
13. Saku
14. Gaika, Chinmoku Ga Nemuru Koro

Jag behövde ta lite bilder på den nya hästen jag rider. Och så passade jag på att fota Shannon och några hästar till. Så enjoy the fotoflöde! Det roligaste är nog att jag är en usel fotograf...

Först och sötast är; Pälsängeln!


Hans hagkompis ville också vara med på bild, lite närgången...


Här är min tränares häst. Hon är en riktig kelgris.


Och så äntligen en bild på nya medryttarhästen, han är söt.


En helbild också. Han håller på att bli full mulle kanelbulle.


Bobby har inga öron när han försöker uppfostra sin hagkompis "lillhingsten"


För mycket amoniak eller vad?

Som ni alla vet pratas det mycket om vad som är onödigt. Så jag har skrivit en liten lista över saker som jag tycker är onödigt. Givetvis så är detta inte riktat till någon speciell person eller så. Om någon/några tar åt sig så är ni förmodligen paranoida. Ring sjukvårdsupplysningen för mer information. So, off we go:

*Det är onödigt att be någon cutta halsen av sig för att de har annorlunda musiksmak
*Det är onödigt att säga att folk är rasister bara för att man håller på att förlora en argumentation med dem
*Det är onödigt att skänka bort sitt liv till någon och sen bli förbannad på den personen utan anledning
*Det är onödigt att använda någon som "reservkompis" när man är osams med sin riktiga kompis
*Det är onödigt att låna något från någon och sen inte lämna tillbaka det fast man slutat umgås
*Det är onödigt att bli arg på någon för att de flyttar, särskilt om de inte ens bestämmer över vart de bor
*Det är onödigt att skylla sina egena problem på andra och anklaga de för att ha orsakat ens eget beteende

Forgive, sounds good
Forget, I'm not sure I could
They say time heals everything
But I'm still waiting

/Dixie Chicks - Not ready to make nice

Dagens sämsta: vara trött hela tiden.
Dagens bästa: bli kändis i Shelts blogg.

Återigen ett inlägg om en dröm. Men jag har intressanta drömmar...

Idag (ja, jag sov hela dagen) drömde jag att jag var trummis i ett alternativt rockband som hette Afterglow. Vi var väldigt underground men fick av någon anledning ändå uppträda på vissa större scener. Fast vår skiva var väldigt svår att få tag på. Den hade en mycket snygg framsidag med ett ljus som precis slocknat och bara har lite glöd och rök från veken kvar. Första låten på skivan hette Instrumental Suffering och började med bara trummor, sen kom de andra instrumenten in ett efter ett och sist kom sångaren som mumlade nonsensord. Sen slutade han och alla instrument försvann i omvänd ordning mot när de kommit in. Vi hade massor av låtar med halvskumma inslag som tystnad, underliga solon och knasiga ljud... i en låt hade vi upptagettoner från en telefon. Texterna var mest på engelska och handlade väldigt mycket om psykisk sjukdom kontra normalitet.

"Try teach a bird to love its cage
Try force a storm to call in advance
Try fix my feelings and stop the bleedings"

/Afterglow... någon låt vi hade...

Vi verkade inte vara särskilt bra vänner eller nått men vi var väldigt överens om hur musiken skulle vara. Jag var den enda tjejen i bandet och alla andra var supersnygga... man måste ju peppa upp sin dröm lite ;P Men vi umgicks typ aldrig utom när vi spelade musik så när vi var på turné gick jag ensam på stan innan vi skulle uppträda på kvällen. Jag träffade en sångare från ett annat band och han frågade om sångaren i vårat band knarkade för det verkade som det. Jag svarade att han varit på behandlingshem i några månader och var fri från droger nu men att han blivit lite knasig sen dess. Sen visade det sig att den jag pratade med gått i samma gymnasium som mig och mina bandmedlemmar så vi pratade gamla minnen och skrattade tillsammans. Sen skulle vi säga hejdå och han sa något i stil med "ta hand om dig" på ett väldigt känslosamt sätt som om jag var sjuk och av någon orsak började jag gråta.

Gårdagens bästa: Få beröm för att jag kommer till stallet i alla väder.
Gårdagens sämsta: hundvakt försover sig TVÅ gånger på en dag ^^

Dagens bästa: Jag har jobb. Jag får inte betalt än. Och jag kanske aldrig får det. Men ändå... ett jobb.
Dagens sämsta: Sai Lee är röd i örat och det luktar inte bra, han måste till veterinären. Jag som redan har sjukt ont om pengar.

Jag hade en av mina intressanta drömmar igen för någon natt sedan. Hör och häpna. Jag satt och lyssnade på ett radioprogram där de intervjuvade en svensk som vunnit VM i Star Wars. Han hade helt enkelt sprungit en bana med ett plastsvärd och klarat att slå ner alla fiender på kortast tid. Han berättade i intervjun att det hade varit jobbigt eftersom banan tog 24 timmar och normalt så tränade han bara i ca 4 timmar per dag. Resten av tiden sov han och latade sig. Han var över 20 men levde fortfarande på sina föräldrar. Efter tintervjun skulle han få läsa en valfri dikt som radioratarna sen skulle diskutera, detta var en tradition i det här programmet. Som Star Wars fan var han givetvis också ett fantasyfan och dikten som han läste hette Jag som sover i en hunds ytteröra. Den handlade om en liten älva som trött slog sig ner för att sova i, just det, en hunds ytteröra. Radiopratarna funderade lite över hundens perspektiv av berättelsen och om den kunde ta skada av att en älva sov i dess ytteröra. Eftersom de inte kunde komma överens om något självklart svar så ringde de upp en veterinär och frågade. Veterinären svarade att hundens ytteröra är ganska tåligt men att det kunde ta skada om älvan förde med sig bakterier från något ställe den varit på tidigare.

Mina drömmar är så fullständigt logiska och vansinniga på samma gång.