För att världen är full av vänliga människor



När jag gick med min trasiga cykel och kände mig bitter över att alla världens olyckor ska drabba mig så var det hela fyra personer (varav två i sällskap) som frågade om jag ville ha hjälp. Det ville jag visserligen inte men deras vänlighet tog udden av min ilska och mitt dåliga humör. Jag återfick min tro på mänskligheten och blev nästan rörd till tårar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0