mizu

Idag var min sista, sista, sista dag på min partnerskola. Det känns tomt. Det känns tungt. Det känns tråkigt. Jag kommer sakna alla lärare, nästan alla elever och en stor del av den övriga personalen. För att inte tala om böckerna, pennorna, skolmaten, klassrummen, spindlarna, sudden, skrivarna, chokladen, skrivbordet som jag satt vid, skrivborden som jag aldrig fick en chans att sitta vid, lektionerna, rasterna, mötena, pratet och tystnaden. Allt detta lämnar ett stort hål som jag bara kan fylla med kakor, godis, chips och läsk. Farväl hälsa, det var trevligt att lära känna dig men jag tror inte att vi syns mer.